Familjen Fyrklöver

Att ha likadant upplägg eller planering som för en månad sedan går inte!
Idag försökte jag dammsuga lägenheten lite snabbt när maten stod på spisen. Lättare sagt än gjort.
Skuttan skrek ju konstant! Hon vill bara vara nära. Men hur smart är det när man står vid en kastrull med kokande vatten?
Mannen var kvar hos sin vän och sonen satt å tittade på film.


Och nu skriker hon igen.. Måste ta henne. nappen fungerade tydligen inte...

Förlossningsberättelse..

Under helgen började jag få ont i magen, typ mensvärkar. Reagerade inte så starkt på dem, har ju haft dem tidigare. Men kände ju att de blev starkare, men vågade inte hoppas på något.  Vi hade ändå i tankarna att det skulle vara fullmåne natten mellan måndagen och tisdagen. Hoppades...
På måndagen lämnade jag sonen på skolan, gick direkt hem och la mig. Nu började jag få ont, mensvärkarna kom oftare och starkare. Med oftare menar jag någon per timme, inte mer.
Sov till runt 12 snåret, sonen kom hem efter skolan, kunde ha varit straxt efter kl 13.

Nu började jag ana att det var något på g, ringer mannen vid 14 rycket, säger att han kanske ska säga att det finns en risk att han inte kan komma till jobbet imorgon.
Jag tar en dusch och sedan ställer mig i köket för att laga middag, ugnspannkaka. Mums.
Sen sätter det igång, efter middagen så får jag kraftiga sammandragningar. Lutar mig oftare över spjälsängen, andas fortare. Skriker till lite, fäller några tårar. Vissa sammandragningar står jag på alla fyra i sängen, då gör det jävligt ont! Ringer mannen, ber honom att skynda på sig lite. Inte för att vi måste åka in utan för att ge mig lite stöd. Är ju hemma själv med sonen.
Mannen kommer hem senare än normalt (han var ju bara tvungen att åka förbi skärholmens centrum för att hjälpa en vän.. grr).
Han kommer väl innanför dörrarna runt 18-19 snåret. Han blir orolig, vill att vi åker in NU. Men det går inte, barnmorskan på BB tycker vi ska vänta ett tag till. För så ofta kommer inte sammandragningarna enligt henne.
Min mamma har redan under eftermiddagen blivit förvarnad över det kommande. Ringer henne för att säga att det börjar dra ihop sig, att hon gärna får komma. Pappa skjusar hit henne. Sen kommer jag inte ihåg så mycket, vet att jag ringer BB igen, hon säger kom da, så får vi kolla upp dig. Men det finns en stor chans att du får åka hem igen. Jag säger inte vad jag tycker om hennes ton utan vill bara avsluta samtalet så fort som möjlig, får nämligen en sammandragning/värk.

Med ångest lämnar vi hemmet, sätter oss i taxin. Klockan 20.20 blir vi inskrivna på förlossningen Huddinge Sjukhus.
Kommer in till ett rum, de vill kolla värkarna med CTG:n. Hon får på banden runt magen och frågar vad för smärtstillande jag önskar. Epidural och lustgas :) CTG:n ska vara på i 30 minuter, dvs till klockan 21.
Hon lämnar rummet och in kommer den andra barnmorskan, hon märker att jag har svinont. Ropar på sin kollega och ber henne göra en undersökning på en gång. Hon gör sin undersökning och säger jaha, du är öppen 9 cm.
Hon frågar om jag vill gå eller åka till förlossningsrummet. Ber om att få åka (i sängen).
Mannen är nu mer eller mindre i ett chocktillstånd, först för att jag har ont och sedan för att allt går så snabbt. Detta är ju min andra förlossningen medan detta är hans första! Han vet ju ingenting om förlossningar, det är inget man pratar om i hans hemland, för där ska inte männen vara närvarande.

När vi kom fram till förlossningsrummet säger barnmorskan att epidural kan jag inte få, den kommer inte hinna verka. Men lustgas skulle jag få. Det är nu barnmorskorna ska gå hem för dagen, två andra kommer in. Lika trevliga :)
Mannen sitter nu på en stol vid min vänstra sida, typ 2 meter ifrån mig. Jag får börja knysta på en gång, blir helt väck av lustgasen, lika bra det kanske.
Barnmorskan börjar spray mig där nere med kylspray, åhh såååå skööönt!
Hettan avtog rejält!
Eftersom jag är så väck av lustgasen förstår jag inte var i arbetet jag befinner mig. Barnmorskorna har inte förstått hur väck jag är, en av dem blev nästa lite arg. Bad mig att knysta istället för att skrika ut barnet.  Nu kan jag känna huvudet, då förstår jag att målet är nära. Det bränner till, hon skriker knysta mer. Orkar inte, tar bort masken. Hon säger nu att huvudet är helt ute och jag måste ge mitt allt vid nästa värk.
Vilket jag gör, och en liten konstig prick ploppar ut! Huvudet var konformat, pga att jag inte alltid gav mitt allt vid knystande. Hon hade ju glidit ut och in ett tag...
Vilken lycka, så mysigt att få henne på magen/bröstet. Hon gav mig en present, kissade nästan direkt.
Mannen, nu även med titeln Pappan, fick klippa av navelsträngen. Han hade under hela förlossningen suttit i stolen förutom de få gånger jag fick lite saft att dricka. Barnmorskorna gav honom några hintar om jag kanske var törstig. Jag brydde mig inte om honom under arbetet utan jag höll hårt i min nyfunna kärlek, Mr Lustgas :=)


Helt underbart! Men det gick ganska fort, vi blev ju inskrivna kl 20.20 och hon föddes 21.36.

Ringde sonen direkt och berättade nyheten.

Vi fick stanna i rummet ett tag, för jag behövde tydligen kissa innan vi var välkomna upp till BB.
De hotade tom med att använda en kateter. Kunde inte kissa, barnmorskan klämde lite på urinblåsan och sa att här var det tomt.
Så vi fick grönt ljus att åka till BB avdelningen, nu var klockan över 01.00.
Vi fick ett eget rum, flickan fick sova mellan oss. Nu tog pappan kommandot, fick se hennes bakhuvud hela natten. Ansiktet låg mot mannen, och hon sov hela natten lång.

Vi stannade på BB i två nätter, för att amningen skulle komma igång.
Under vår andra och sista natt låg hon och snuttade på tutten hela natten, så jävla ont jag fick. AjAj..

Utan barnmorskan Annica hade vår vistelse varit pyton, men hon var så duktig och medmänsklig. Hoppas hon jobbar kvar om vi kör loss på barn 3.

Har inte haft till eller ork att uppdatera bloggen med nya inlägg.

Dagarna rullar på fort som attans.

Vi har haft namnceremoni för dottern, sonen har fyllt 10 år.
Med andra ord full rulle, jag är helt slut. Har verkligen kört på för hårt de senaste veckorna, ända sedan dottern föddes.
Måste lugna ner mig, glömmer tom att äta. Idag drack jag O`boy på morgonen (när sonen åt frukost), sen gick jag å la mig. Vaknade då och då för att mata dottern, klockan 14.00 bar det iväg till BVC. Sen handlade jag mat och hämtade ut ett paket. Klockan 19.00 fick jag i mig dagens första måltid. Helt sanslöst. Detta är inte första dagen som detta sker, dagarna före dotterns namnceremoni var det samma visa. Stressen får mig att glömma bort att äta.
Kan inte vara bra för mig eller dottern.

Känner mig kluven, att vara två barnsmor var svårare än jag hade anat, att ta hand om barnen klara jag galant. Men skuldkänslorna över brist på tid till sonen är grym. Vi är vana att alltid kunna göra saker tillsammans, bara så enkelt som att mysa i sängen innan sängdags. Men nu orkar jag inte, jag är antingen för trött eller så behöver dottern ammas. Känner mig splittrad, hjärtat brister nästintill varje dag.

Nu hinner jag inte med mer... Återkommer senare!

Malin: Vi får adda varandra på FB, efternamn? (publicerar dock inte inlägget)
Ida: Vi har redan köpt en barnvagn...