tycker-synd-om-mig-kväll
Sonen sover hos sin kompis ikväll. Dottern sover. Mannen sover. Jag vaken och ensam..
Tänker på mycket ikväll, inte bra. Inte alls. Tänkt på vårt bröllop, så mycket jag skulle vilja få omgjort. Mycket innan, okej jag har tittat discovery travel & Living`s Say Yes To The Dress. Jag skulle också innerst innerst inne haft med mig familjen när jag valde min klänning. Visst mina underbara systrar var med en gång, men nu med facit i handen är jag glad över att jag valde just den klänningen? Nej, det är jag inte. Varför? Vet inte, tror mycket är pga att den var skrynklig under bröllopet, vilket jag inte hade en blekaste aningen om. Såg det på bilder efteråt.
Varför är jag missnöjd över bröllopet? Jag slet som ett djur innan, under och efter. Vilka fick åka och köpa bröd under middagen? Jo, det ska jag berätta det var jag och min man. För jag är så jävla snäll och inte ville störa folk när de åt. Konstigt va? Så är jag, håller truten och gör det själv. Då händer det något iaf. När jag äntligen fick sätta mig ner och äta, då var fisken slut. Tog bara ris. Och då säger en vid mitt bord att jag inte borde äta ris, eftersom det sätter sig på kroppen. Och man kunde se tydligt att vi åt mycket ris. Tog min tallrik och kastade maten. Gick ut i köket och diskade istället. Och där var jag typ hela kvällen. Varför kom inte ens mannen ut för att hämta mig, slänga ut mig, dra mig ut från köket? Jaja, man kan sitta och sura. Men det är över. Man kan aldrig få det omgjort. Det är som det är. Face it.
Varför hittar jag bara negativa saker med mitt liv? Vad händer?? En dag i taget. Le så mycket så ingen misstänker något. Men ja, jag mår bra. Men just nu känns det tungt, men snart går det bra igen. Snart... Mycket snart.. Kanske måste man göra ändringar i sitt liv för att kunna må bra. Kanske. Funderar. Tänker.
Idag när sonen kom hem ett tag, så höll han om sin syster, då kände jag kärlek. Ren och oskyldig kärlek. Underbart att se. Underbart att vara med om. De två är det bästa i mitt liv, mitt blod, mitt kött.
Ärligt talat så är jag trött på en familjemedlem till sonen, jävla massor av löften och jävligt lite action. Hoppas han snart inser personens rätt jag. Hoppas att det sker snart. Mycket snart.
Längtar till vår resa till Gambia, sonen är överlycklig. Mannen är överlycklig. Jag är nervös. Jag vill ha mitt utrymme, är inte öppen av mig. Tycker det är obehagligt när jag inte förstår vad personerna samtalar om. Undrar varför inte mannen har försökt, på ett seriöst sätt, lär mig hans språk. Lite fraser, vad kött/fisk/frukter/färger osv heter.
Nääh, nu ska jag rycka upp mig... Haha, trött börjar jag bli. Får väl gå och lägga mig. Alla andra sover ju. Då kan jag göra likadant.. eller??
natti natti
Tänker på mycket ikväll, inte bra. Inte alls. Tänkt på vårt bröllop, så mycket jag skulle vilja få omgjort. Mycket innan, okej jag har tittat discovery travel & Living`s Say Yes To The Dress. Jag skulle också innerst innerst inne haft med mig familjen när jag valde min klänning. Visst mina underbara systrar var med en gång, men nu med facit i handen är jag glad över att jag valde just den klänningen? Nej, det är jag inte. Varför? Vet inte, tror mycket är pga att den var skrynklig under bröllopet, vilket jag inte hade en blekaste aningen om. Såg det på bilder efteråt.
Varför är jag missnöjd över bröllopet? Jag slet som ett djur innan, under och efter. Vilka fick åka och köpa bröd under middagen? Jo, det ska jag berätta det var jag och min man. För jag är så jävla snäll och inte ville störa folk när de åt. Konstigt va? Så är jag, håller truten och gör det själv. Då händer det något iaf. När jag äntligen fick sätta mig ner och äta, då var fisken slut. Tog bara ris. Och då säger en vid mitt bord att jag inte borde äta ris, eftersom det sätter sig på kroppen. Och man kunde se tydligt att vi åt mycket ris. Tog min tallrik och kastade maten. Gick ut i köket och diskade istället. Och där var jag typ hela kvällen. Varför kom inte ens mannen ut för att hämta mig, slänga ut mig, dra mig ut från köket? Jaja, man kan sitta och sura. Men det är över. Man kan aldrig få det omgjort. Det är som det är. Face it.
Varför hittar jag bara negativa saker med mitt liv? Vad händer?? En dag i taget. Le så mycket så ingen misstänker något. Men ja, jag mår bra. Men just nu känns det tungt, men snart går det bra igen. Snart... Mycket snart.. Kanske måste man göra ändringar i sitt liv för att kunna må bra. Kanske. Funderar. Tänker.
Idag när sonen kom hem ett tag, så höll han om sin syster, då kände jag kärlek. Ren och oskyldig kärlek. Underbart att se. Underbart att vara med om. De två är det bästa i mitt liv, mitt blod, mitt kött.
Ärligt talat så är jag trött på en familjemedlem till sonen, jävla massor av löften och jävligt lite action. Hoppas han snart inser personens rätt jag. Hoppas att det sker snart. Mycket snart.
Längtar till vår resa till Gambia, sonen är överlycklig. Mannen är överlycklig. Jag är nervös. Jag vill ha mitt utrymme, är inte öppen av mig. Tycker det är obehagligt när jag inte förstår vad personerna samtalar om. Undrar varför inte mannen har försökt, på ett seriöst sätt, lär mig hans språk. Lite fraser, vad kött/fisk/frukter/färger osv heter.
Nääh, nu ska jag rycka upp mig... Haha, trött börjar jag bli. Får väl gå och lägga mig. Alla andra sover ju. Då kan jag göra likadant.. eller??
natti natti
Kommentarer
Trackback
