2008-04-19
Hoppas denna dag blir bättre än gårdagens.
Igår trodde jag på största allvar att jag skulle säga upp mig från jobbet. Det kändes bara som skit, hur ska jag säga det utan att det låter för allvarligt eller konstigt. Jag gillar mina arbetskamrater, alla faktiskt, men sen om jag gillar deras sätt att se på jobbet vet jag inte. Vi har olika långa erfarenheter, olika synsätt. Jag är ju ganska relativ ny, har jobbat sedan sommaren 2007. Men det tar långtid innan man lär sig allt, om lagar, paragrafer och allt därtill.
För att återgå till det väsentliga, igår, så fick jag känslan att jag inte är som alla andra där. Alla trivs så bra tillsammans och skrattar. Vissa hittar på saker på fritiden. Det finns en på jobbet som jag verkligen har klickat med! Men resten? usch, känner mig inte inne i gruppen. Känner mig utanför i vissa lägen.
Tex. vissa av oss ska få ställa upp för en annan "filial" nästa veckan, ALLA har tydligen blivit tillfrågade. Men inte jag. Har pratat högt om att jag skulle vilja ställa upp under de 2 dagarna vår hjälp behövs.
Igår, var det fredagsfika som vanlig ordning, tårta brukar vara mer än regel än ett undantag om någon har fyllt år under veckan som har gått. Fick vi någon tårta? NEJ. Och vem var det som fyllde år i torsdags? Jo, jag. Gud, va gnällig jag låter, men dessa småsaker får mig att tvivla på om jag vill fortsätta jobba där. Man kan ju söka till en annan filial, vilket jag funderar på. Smsad hjärtat hela dagen, och spydde galla. Han tyckte jag skulle vänta lite, visst det kommer jag att göra men det känns inge bra. Är det fel på mig? Eller har jag inte ansträngt mig tillräckligt?
Nej, ska tänka happy thoughts nu... Gullefjun ska på kalas, och det ska fixas lite innan... När han är borta från hemmet, ska jag gå o handla en gooood grekisk sallad och sedan sätta på musiken på högsta volym. OCH STÄDA!! Om hjärtat såg hemmet nu skulle han falla plaskt ner o dööö... hi hi hi hi.....
Det är faktiskt han i vårt hem som städar ofta, lagar middag (guda-good sådan).... Vilken tur jag har..... :)
Igår trodde jag på största allvar att jag skulle säga upp mig från jobbet. Det kändes bara som skit, hur ska jag säga det utan att det låter för allvarligt eller konstigt. Jag gillar mina arbetskamrater, alla faktiskt, men sen om jag gillar deras sätt att se på jobbet vet jag inte. Vi har olika långa erfarenheter, olika synsätt. Jag är ju ganska relativ ny, har jobbat sedan sommaren 2007. Men det tar långtid innan man lär sig allt, om lagar, paragrafer och allt därtill.
För att återgå till det väsentliga, igår, så fick jag känslan att jag inte är som alla andra där. Alla trivs så bra tillsammans och skrattar. Vissa hittar på saker på fritiden. Det finns en på jobbet som jag verkligen har klickat med! Men resten? usch, känner mig inte inne i gruppen. Känner mig utanför i vissa lägen.
Tex. vissa av oss ska få ställa upp för en annan "filial" nästa veckan, ALLA har tydligen blivit tillfrågade. Men inte jag. Har pratat högt om att jag skulle vilja ställa upp under de 2 dagarna vår hjälp behövs.
Igår, var det fredagsfika som vanlig ordning, tårta brukar vara mer än regel än ett undantag om någon har fyllt år under veckan som har gått. Fick vi någon tårta? NEJ. Och vem var det som fyllde år i torsdags? Jo, jag. Gud, va gnällig jag låter, men dessa småsaker får mig att tvivla på om jag vill fortsätta jobba där. Man kan ju söka till en annan filial, vilket jag funderar på. Smsad hjärtat hela dagen, och spydde galla. Han tyckte jag skulle vänta lite, visst det kommer jag att göra men det känns inge bra. Är det fel på mig? Eller har jag inte ansträngt mig tillräckligt?
Nej, ska tänka happy thoughts nu... Gullefjun ska på kalas, och det ska fixas lite innan... När han är borta från hemmet, ska jag gå o handla en gooood grekisk sallad och sedan sätta på musiken på högsta volym. OCH STÄDA!! Om hjärtat såg hemmet nu skulle han falla plaskt ner o dööö... hi hi hi hi.....
Det är faktiskt han i vårt hem som städar ofta, lagar middag (guda-good sådan).... Vilken tur jag har..... :)
Kommentarer
Trackback
