Familjen Fyrklöver

Tiden bara flyger iväg, sitter varje dag och funderar på vad jag ska blogga om. Men kommer aldrig till skotts.

Nu är det lugnt hemma, mannen ute, sonen ute och dottern ligger utslagen på golvet (självklart inte direkt på golvet, hon ligger på ett tjockt täcke). Sessan är sjuk, hon har feber.

Själv sitter jag å väntar på att pastan ska bli klar, sen middag. Men så är det när man är hemma själv ensam med två barn. Vara ett vill bara var i din famn hela tiden och den andra bara tjafsar emot. Säger jag A så säger han B, säger jag B säger han A… osv…

Sommaren lyser med sin frånvaro tycker jag, saknar hettan J

Kan säga att jag inte trivs så himla bra i lägenheten, beror mest pga området. Finns snorvalpar överallt, de respekterar ingen! Själv blev jag kallad dittan och dattan. Jag var en jävla… pip pip pip, dock var det mest riktat till min yrkesroll (som jag har som icke mammaledig…)

Varför bryr jag mig ens om att blogga? Hinner ju inte, ingen läser men en sak är säkert. Det är skönt att bli av med lite saker man tänker på.

 

Nu vaknade Sessan, gallskriker..

Har inte orkat bloggat, men sen är det ingen som fortfarande läser den

Min kära underbara son har de senaste veckorna gjort mig gråhårig. Bråk hit, bråk hit. Ska ha en sak ena sekunden och sedan en annan den nästa. Pallar inte...
Trodde han var den värsta i hela universum tills idag! Vi bor ju på nedrebotten nu, tjejerna som bor i huset står oftas utanför vår uteplats och ropar MAMMA MAMMA PAPPA PAPPA. Men idag, hmm.. Ska försöka förklara lite bättre. Det finns två tjejgäng på våra granngårdar. Tjejerna är mellan 4-10 år. Och det är intriger utan dess like. Men idag, oj oj. Nu är det tjejbråk på högnivå. MAMMA MAMMA, de tog bla bla bla, de gör si, de gör så, MAMMA... Herregud. Är det det jag har att vänta mig när dottern blir stor? Ångrar mig... rejält.