Familjen Fyrklöver

Jag gillar måndagar, mannen på jobbet och sonen i skolan. Det är bara jag och dottern hemma. Mysigt och vi gör allt i lugn takt, eller försöker göra allt i lugn takt.

Sonen har bara 4 skoldagar denna vecka, sen är det påsklov. Jisses va tiden går fort!
Längtar till påskafton, då ska vi vara hemma hos mamma o co.

Igår var jag och H bortbjudna till K, mycket trevligt. Vi blev bjudna på trerätters middag. Mums.
Och jag var helt barnfri! Jag var nog bort 4-5 timmar, helt jävla underbart! Måste ske oftare!

Nu är det söndag och mannen har just lämnat fästningen. Ska gå en sväng till affären med dottern, sonen är fastklistrad vid sitt nintendo ds. Han fick ett nytt Pokemon spel av sin mormor i fredags. Kan säga att det har varit lugnt här hemma :)

Internet är stort, många bloggar/twittrar/facebookar men är man verkligen medveten om vilka som kan se fotona? Man blottar ofta sin familj, speciellt när man bloggar, har man tänkt på det? Tex. Vill min kompis att jag bloggar om henne, tex berättar om min dag med henne och hennes familj. Beskriver lite var man har gjort, var någonstans osv?

Jag har aldrig lagt ut foton på min familj där man ser ansikten.
Jag är emot det, men samtidigt lägger jag upp foton på facebook. Lite motsägesfullt kanske, men där kan bara min vänner se dem (förhoppningsvis)

En sak som jag inte visste var att det är förbjudet att lägga upp foton på andra människor utan deras tillstånd.
En vettig lag tycker jag.

Energin är tillbaka, lika så solen :)
Förhoppningsvis ska jag börja blogga regelbundet igen.

Uppdatering:
Dottern växer så det knackar, äter mer regelbundet, börjat få smakisar. Tittar och iakttar oss när vi äter eller dricker något. Hon blir helt överlycklig när hon får smaka något vi äter, tex banan. Hela hon skiner upp!!
Jag har börjat använda ringsjal allt mer, men visst nacken och ryggen är väl inte så himla glad åt det. Men det är däremot apoteket, knaprar i mig värktabletter. Vi har ju en trikåsjal också, men den används oftas bara när jag ska bära henne längre stunder.

Sonen, kämpar vidare i skolan. Ute och leker mer nu, tack vare ljuset! Wiiee..
Han har gått och blivit jättestor sedan dottern föddes, han har kommit ordentligt in i storebror rollen, han älskar sin syster grymt mycket

Mannen, ja vad ska jag säga. Ser honom några timmar varje dag, han jobbar ju heltid och jobbet ligger ca 1,5 timme från oss.

Jag har börjat tänka mycket på döden, vad händer om jag går bort. Vad händer med mina barn, vem ska ta hand om min son.. För min man är inte biologisk pappa till sonen, ska sonen bli tvingad att bo hos sin pappa som han knappt känner? Eller tar min man hand om honom eller får han bo hos sin mormor och morfar. Bor han med sin mormor och morfar får han då träffa sin lillasyster regelbundet eller tar min man henne till hans hemland. Usch, vilken ångestladdat ämne..
Jag vill iaf inte bli begraven under jorden, jag vill få min aska sprid. Vart vet jag inte, om jag dör nu så vill jag blir sprid där mormor och morfar finns. . . . Äh, jag vet inte. Det är jättesvårt, men jag vill inte vara ensam.
Och sen vill jag ligga i en billig kista, den ska ändå brännas, man ska inte slösa onödig pengar på det.. Och sen ska man under begravningen ha glada färger, hylla livet och hylla min framgångar, mina barn alltså!! Det är viktigt för mig. .

Måste kolla upp gällande sonens boende bättre, för om jag dör så vill jag dö i frid, utan ångest.
Kanske har jag tittat för ofta på Ghost Whisperer. :)