jobb jobb jobb jobb jobb

Känns som det enda man gör är att jobba. Vakna, äta frukost, följa med gullefjun (ojoj,måste byta hans "namn",löjligt!) till skolan, åka till jobbet. Jobba, åka hem, hämta/ringa hem gullefjun, äta middag, diska/städa, slappa och försöka hinna sova ett par timmar innan det börjar om igen.

Allt var så mycket enklare när hjärtat var hemma, han hjälpte till, mer än vad jag trodde, inte för att jag har klagat på det. För är det något han gör, så är det att vara där för familjen.

På vägen till jobbet, lyssnade jag som vanlig ordning på musik på mp3n. Behövde lite tempo, varma rytmer, valde Brick and Lace. Kom till låten Mr. Officer (ska väl vara Mrs??):


""And I know you don't know my name
And I know you don't owe me anything
But I'm betting you all the same, yea yea
So please, no
Dont cha take my baby
Not away, no
I'll do anything to make him stay, so
Won't you let him go
Dont you know you cutting off my life line.""


Det är nästan så jag känner varje gång jag ringer verket för att höra hur det ligger till, du är inte skyldig mig nåt, men snälla gör något åt situationen. Maktlösheten man känner. En annan människa sitter med papperna framför sig, mån till fre, betald arbetstid. Ingen aning om hur just VI har det, hur VI har det när Vi är tillsammans eller när VI är isär.Känner mig maktlös, en känsla jag inte gillar. Att någon annan människa sitter och ska göra något åt det, när denna har tid...
Denna tid har varit svårare än jag trodde, men det har gått fort. Som när man vaxar sig, ont som f-a-n men snabbt. Det jag är rädd för nu, är att vi har än en gång vant oss att vara ensamna, att det blir konflikter när hjärtat kommer hem. Hoppas på det bästa, gullefjun har varit ledsen.Trodde hjärtat skulle komma hem idag, han har i smyg räknat ner. Han berättade för mig i måndags, idag är det dag 14 och den 16 kommer han hem. Vad kan man säga? Mitt hjärta brast. Berättade det för mamma, hon kände detsamma. Jag förstår vad som händer, anledningar till det. Jag har kontrollen över det, eftersom jag är inblandad. Men gullefjun är inte det. Han är rädd över att blivit övergiven igen. Det förstår jag gott och väl, med tanke på vilken skit hans biologiska pappa har satt sig i, den mannen har jag inte mycket för. Hoppas livet går bra där han bor, och han trivs med sin nya hemmiljö. Eller så gott det går i alla fall. Stackars Gullefjun... Hur kan en störtskön, härlig, go`, busig 8åring gjort för att förtjänat detta? Valde fel karl gjorde jag, så det kan är mitt fel? Eller?
VARJE MÄNNISKA FÅR STÅ FÖR SINA EGNA HANDLINGAR!
Det finns många som skulle behöva be en och annan om ursäkt .Vet några i min familj som skulle behöva förklara ett par saker för mig. Saker de nog har glömt bort, men något jag aldrig kommer förlåta, men kanske kan förstå agerandet bättre än det jag gör idag. Men men, ska inte börja grubbla på sånt nu, då kommer jag aldrig kunna somna.......


Tror att min lillasyster redan sover på soffan.... Dags att gå och lägga sig, börjar tidigt imorgon. Uppe med tuppen, klockan 05.00 pip ringer min väckarklocka....

natti natti... 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0