samtal med mamma
Pratade med mamma nyligen, typ 5 minuter sedan.
Hon frågade hur det var mellan mig och sambon
-Det är bra! svara jag
-Skönt! Problem har alla.
-Ja, mitt problem är att jag är envis, riktigt envis.
-Du är inget befäl hemma.
-Det vet jag med, jag är inte elak bara envis.
-Du får skylla dig själv när han lämnar dig!
ugg, lämna mig?? Hallåå.. Är jag såå elak?
Realistisk kanske.
Han har bott här i 4 år, pratar ok svenska, men för att ha bott här i 4 år så bör man prata bättre. Han ska börja på SFI. Det behöver han. Så är det i livet, pratar man inte språket som talas i landet är det svårt att få ett bra jobb, svårare att bli accepterad av omgivningen. Så är det! Plain verklig verklighet!!
Ja, han är trög. Men hållå han är en man!!!! Män har sina brister likt som kvinnliga könet har!!
Ren fakta!!
Var tvungen att ringa upp sambon så fort samtalet med mamma avslutades.
Frågade om han skulle lämna mig, och det skulle han inte. Men han höll med min mamma att jag var elak.
Men om jag är sååå elak, varför älskar han mig då? Motstridigt... Jag är hård som person, men det är jag bara. Det skulle du också vara om du har gått igenom det jag har gått igenom. Min familj vet inte allt...
Exet mitt var mycket råare än vad alla tror... Allt anmäler man inte...
Kan säga elak kommentarer till sambon, eller elak kommentarer till andra om honom. MEN ALLT ÄR MED GLIMTEN I ÖGAT, HAN OCH SONEN ÄR DET BÄSTA I MITT LIV... DET BÄSTA....
((ändrade planer, Åland får vänta, farfar ska få främmande från Norge, kanske nästa vecka eller nått...))
Sambon hämtar sin tv som han har i sin förra lägenhet... Själv ska ut på balkongen och dricka en kall öl, Red Strip....grrrr
Sonen är ute och cyklar....
