själviskt
Igår efter mormors begravning började vi löst diskutera mitt och sambons kommande bröllop.
Lokaler, mat osv.
Kom in av en slump på arv.
För mamma o pappa är inte gifta. De funderar på att gifta sig, om det händer den ena något kan den andra klara sig ekonomiskt pga juridiska.
Syrrorna var snabba att säga att vi syskon ärver. Eftersom jag inte har blodsband till pappa (styvpappa) som kommer jag inte ärva av honom. Om han inte nu skiver ett testamenten, men i det stora spelar det ingen roll. Juridiskt har barn och fru alltid rätt till en viss del, så då är jag utanför ändå.
Och av min riktiga pappa kommer jag inte ärva något av, han har nämligen skrivit över allt till sin fru. På papper äger hon allt.
Det känns konstigt med allt om arv hit o dit. Men om det händer något så är det bra att ha allt klart för sig.
Det är nu allt kommer fram, vit på svart. Att den jag anser vara pappa, inte har juridiska band. Och min bio pappa har sett till att hans nya familj kommer först.
Inte undra på att man känner sig i ingemansland.
