Bitterfittan rules

Till min biologisk pappa och mitt ex från fru fyrklöver.
Till min biologiska pappa från sonen.


Mamma är ett levande bevis på det som vi vet. Att kvinnor ofta blomstrar när de skiljer sig, medan männen plötsligt upptcäker hur ensamna de är. Mäns  överordning kostar även för dem själva. Det måste vara en jobbig instikt när man under så många år fått allt serverat. Nu sitter han där, min pappa, ensam och hjälplös i sina försök att upprätthålla kontakten med sin barn som bara svara honom artigt. Är han full av skuld? Inder han något? Eller är allt en härlig sörja av glömska och förträgning? Kanske gråter han om natten. Precis som när jag var liten och såg honom gråta över popcornen. Då, för länge, länge sedan, kunde han faktiskt trösta mig när jag var ledsen. Det glömmer jag inte. Men jag glömmer inte heller hur han skrämde mig när han plågade mamma. Hur rädd jag var för honom. Hur han för alltid blev en pappa jag inte kunde lite på. En pappa med mörka sidor som ibland fick honom att gå över gränsen.

Hur ska vi någonsin kunna få ett jämtställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med den vi älskar?


- Utdrag från Bitterfittan skriven av Maria Sveland.

Kommentarer
Postat av: h

Nej, den där boken är skrämmande läsning.. tycker ändå att jag alltid varit insatt i feminismens alla frågor och arit både upplyst och levt jämställt, men helt plötsligt ruckas världen coh jag undrar " gör jag det här för att jag verkligen vill göra det här, eller gör jag det för att det förväntas, är det en kvinnosak eller en hannasak..."

2008-06-24 @ 15:31:35
URL: http://protector.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0