samtal
Vilken underbar dag det är idag! Lika bra som igår!!
Sambon och jag pratade om djupa saker igår kväll innan våra ögonlock inte orkade hålla sig öppna. Hur vet man om man är tillsammans med den rätta/rätte? Hur vet jag om jag vill samleva med samma person 10 år senare?
Hur vet man det? En klok kollega sa till mig för ett tag sedan, kan du se dig med honom om 5 år? Ja, svarade jag. Bra, för det är allt som räknas, att ni har en framtid tillsammans, sedan hur länge den vara kan man inte veta!
Det var kloka ord!
För mig känns det som jag tar en risk, jag har ju ett barn sedan tidigare, vad händer om vi får 2 barn och sedan separerar? Då står jag som ensamstående med 3 barn med 2 olika pappor. Ingen höjadare för min del.
Inte nog med att jag är orolig att bli ensamstående flerbarnsmamma utan just nu i denna period av våra liv tillsammans är jag orolig och obekväm med våra kulturella skillnader.Inte när vi är hemma, utan när man får besök av hans vänner eller om man åker och besöker dem. Allt känns så fel, stelt. Fejkat är kanske ett bättre ord. En av hans sk systerar ringer honom då o då. Hon har varit här på besök en gång, då pratade de knappt med mig, utan bara pratade deras hemspråk, även om båda kan svenska! Och jag kan erkänna, jag är avundsjuk. Hon ringer till honom och han till henne. Jag tycker inte om det.... Inte för fem öre! Men jag vet att de bara är vänner, men känner mig utanför. Irriterande.
*ggr* nog om detta.
Fotbollen är på, sambon sitter och näst intill hoppar i soffan. Vi har just ätit en superduper god nudelwok. Och avslutar med vindruvor. mumsigt...
Sonen är hemma hos en killkompis. Mest troligast är att de sitter framför datorn, men hoppas att de går ut lite i det fina vädret.
Sambon och jag pratade om djupa saker igår kväll innan våra ögonlock inte orkade hålla sig öppna. Hur vet man om man är tillsammans med den rätta/rätte? Hur vet jag om jag vill samleva med samma person 10 år senare?
Hur vet man det? En klok kollega sa till mig för ett tag sedan, kan du se dig med honom om 5 år? Ja, svarade jag. Bra, för det är allt som räknas, att ni har en framtid tillsammans, sedan hur länge den vara kan man inte veta!
Det var kloka ord!
För mig känns det som jag tar en risk, jag har ju ett barn sedan tidigare, vad händer om vi får 2 barn och sedan separerar? Då står jag som ensamstående med 3 barn med 2 olika pappor. Ingen höjadare för min del.
Inte nog med att jag är orolig att bli ensamstående flerbarnsmamma utan just nu i denna period av våra liv tillsammans är jag orolig och obekväm med våra kulturella skillnader.Inte när vi är hemma, utan när man får besök av hans vänner eller om man åker och besöker dem. Allt känns så fel, stelt. Fejkat är kanske ett bättre ord. En av hans sk systerar ringer honom då o då. Hon har varit här på besök en gång, då pratade de knappt med mig, utan bara pratade deras hemspråk, även om båda kan svenska! Och jag kan erkänna, jag är avundsjuk. Hon ringer till honom och han till henne. Jag tycker inte om det.... Inte för fem öre! Men jag vet att de bara är vänner, men känner mig utanför. Irriterande.
*ggr* nog om detta.
Fotbollen är på, sambon sitter och näst intill hoppar i soffan. Vi har just ätit en superduper god nudelwok. Och avslutar med vindruvor. mumsigt...
Sonen är hemma hos en killkompis. Mest troligast är att de sitter framför datorn, men hoppas att de går ut lite i det fina vädret.
Kommentarer
Trackback
