Hemkommen från SÖS

Läkaren ringde in familjen. Mamma tyckte att även vi barnbarn skulle komma in.
Obehagligt att se henne så pass dålig.
Hon öppnade upp ögonen då och då.
Sambon och sonen var med, sonen gick in rummet för att säga hej (eller ett farväl, beror på hur man ser på saken). Men de åkte hem ganska omgående, ville inte ha sonen där. Det var fömycket för ett barn att hantera. Sambon ville nog stanna, men han fick bara göra som jag bad honom. Han förstod varför också. Tackar för att fått en sådan underbar man i mitt liv. (Det var banne mig på tiden!)

Blev inget jobb för mig, ringde vakthavade två timmar innan mitt pass, han ordnade en vikarie för mig. 

Kom till SÖS vid 17 snåret.  Kom hem nu, mormor hade fått lugnande och mådde "bra när jag lämnade sjukhuset. Bra kan jag inte säga, men hon sov och fick syre. Inga smärtor.
Vid flera tillfällen la hennes andning av under någon sekund, vi alla stelnade till för att sedan andas ut när vi hörde att hon knippade efter andan. Men ont har hon inte.  Mamma kommer sova över på SÖS, hon vill inte lämna henne ensam. Nu undrar man bara om telefonen kommer att ringa, för att få ett sorgset besked.

Årets första snö föll ner från himlen idag, kan det vara ett tecken?
Morfar står redo på att ta emot mormor. Det vet vi alla att han gör, en sådan kärlek mellan två människor är sällsynt. Morfar har väntat på henne sedan hans bortgång i cancer 1995. Det är dags nu att dom återser varandra.
Men det kommer smärta oss andra otroligt mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0