Familjen Fyrklöver

Det är min son...

För att göra en lång historia kort.
Sonen var ute å lekte, kom hem och såg vår granne sittandes i trappuppgången, omtöcknad. Sonen sa genast till mig att grannen beteede sig konstig och inte han kände inte igen sonen, tilltalade honom med olika namn. Jag gick genast ner, såg hur han mådde. Gick genast upp å ringde 112,  sjuksköterskan jag pratade med ville att jag skulle gå fram och ruska om honom, för att få kontakt med honom. Men eftersom vi vet hur han kan bete sig om han är full, ville jag inte detta. Mannen var inte hemma, annars hade han gjort det utan att blinka. Men jag har inte hans styrka och han bär inte på ett barn. Kanske mesig å egoistiskt. men ändock.
Jaja, sjuksköterskan ringde upp mig, så jag gick ner till grannen så jag kunde se honom, typ 2 meter från han. Frågade hur han mådde, fick bara sludder och han höll på greja med händerna, psykos?
Då gav hon med sig och skickade en ambulans. Ambulansen kom efter några minuter, väldigt fort!!
Han åkte med dem tillbaka. Efter en timme ringde ambulansföraren ang grannens katt, sa att vi fixar det. Katten var utelåst, vilket är mycket mycket bättre än inlåst. Det är en utekatt...

Sen under kvällen, runt 22.00 ringde en läkaren från akuten, ville ha mer info om grannens sjukdomshistoria. Kunde bara säga det vi vet. Med andra ord exakt likadant som står i hans tidigare sjukhusjournaler. Anledningen de ringer mig är att detta är inte första gången vi ringer till 112 om honom, står som kontaktperson i sjukhusjournalerna. Han har inga anhöriga här, han är dansk...

Läkaren sa att han mådde dåligt, medvetslös till och från.

Tur att sonen kom hem igår när han kom hem. Ingen annan i portuppgången är hemma... Sonen kände sig mäktigt stolt igår för sin otroliga insats!

Nu inväntar han en belöning....