Familjen Fyrklöver

Det känns som det var år och dar sedan jag bloggade sist.

Men mycket har hänt.

 

Min vännina K kom förbi, tog taxin till bilmacken för att hämta ut hyrbilen.. wiiee

Jag och K snurrade runt i Stockholm, för att köpa sista-minuten saker till bröllopet. Bland annat hämta bröllopstårtan, köpa sand till bordsdekorationerna. Kan säga så här, köpte FÖR mycket sand, köpte 3 påsar med akvariumsand. Använde ¾ påse... hmm.. Jaja, bättre än för lite... Så trötta vi var, gravade åt allt. Nerverna var helt utanför huden.

Vi åkte förbi lokalen med alla saker som skulle behövas dagen efter. Jag kom hem runt 20.00. Då ställde jag mig framför spisen för att koka potatis, vi hade tänkt att göra potatissallad a la tatiziki.

6 juni

Kl 09.00 satt jag, sambon och sambons bror i bilen på väg till Willys. Behövde köpa in lite juice. Sedan körde JAG med hela skocken till lokalen. Vi var väl där runt 10.00, vi fixade ordning allt. Gick jättefort, blev lite bortskämd, fick inte bära något tungt!!

Sambons bror hjälpte till med bordsdekorationerna, så vi låg verkligen före schemat..

Kl 13.00 dök tjejerna upp som skulle fixa mitt hår och hjälpa till i köket under kvällen. Blev såå fin i håret, kände mig som en prinsessa. Har aldrig haft lockigt hår tidigare, helt underbart. Mysigaste var nog bara att sitta och slappna av när tjejerna lockade håret. Behövde det verkligen. Kände mig sönderstressad. Straxt efter kom mamma, syster och älskade sonen. Då blev jag lugn..

När klockan närmade sig 15.15 gjorde tjejerna och sonen ordning bålen som vi serverad som välkomstdrink. Det var ungefär nu, tidsmässigt, jag smet in i ett rum för att klä om samt varva ner. Hade på mig en fin Alfredo klänning, inte vit! Utan lila, MIN färg. Sedan hade jag en vit sjal över axlarna, under kvällen blev det opraktiskt, så satte jag på mig en marinblå bolero. Mycket snyggt..

Straxt efter klockan 16.00 sa vi ja! Och blev man å hustru. Vigselförrättaren var helt underbar, tyvärr kommer jag inte ihåg allt hon sa, jag var inte närvarande. Minns att jag höll sambons hand hård, tryckte in nageln i hans handflata...

Sen inväntade vi maten, som var på villovägar, chauffören (sambons vän) hittade in till lokalen tack vare sambons fina vägbeskrivning...

Men maten kom på bordet efter 1,5 timme.

Brödet tog slut fort, missberäkning från min sida. Jag och sambon visste inte vem vi ville skicka ut på ärendet, så vi satt oss i bilen och brummade iväg. Vilka blickar vi fick inne i butiken hahahaha...

Hela kvällen var för min del bara stress, stod mest i köket. Sambon minglade lite.

Sen rullade hela kvällen på...

Men summan av kardemumman, hela dagen/kvällen var mycket lyckad !!

Vid 01.00 var bilen packad och vi begav oss hemåt. Vi var alla helt färdiga. Skönt att sonen hade åkte hem med mormor, även om jag nu önskade att han var med under hela kvällen. Men han hade det bättre hos mormor än att vänta på oss medan vi röjde lokalen .

Men ack så ont i fötterna jag hade när jag kom hem.. Ajajajajaj..

7 juni.

Sambons bror skulle åka tillbaka till England, så sambon tog hand om detta. Medan jag fick med mamma, pappa, syster och son att följa med mig att lämna hyrbilen och lämna nyckeln till lokalen. Vi passade även på att titta att städningen hade blivit av, vi hade anlitat en städfirma.

Ringde sedan kontaktkvinnan gällande lokalen, meddelade att nyckeln var lämnad enligt överrenskommelse. Då säger hon att en av toalettdörrarna var avhängda, en föreningskille hade varit inne i lokalen för att lämna något, han hängde tillbaka dörren och lade då märke till att någon hade sparkat sönder den.

När vi lämnade lokalen på kvällen var dörren stäng, och nu var det tydligen avhakade och söndersparkad. Spelar ingen roll vem som hade gjort det, det är likt förbannat mitt huvud som rullar. Men peppar-peppar-peppar-ta-i-träd, hon har inte ringt mig sedan dess. Så jag hoppas det inte var så illa som föreningskille hade beskrivit.. Det har ju gått ett par dagar, så jag håller tummarna, att hon inte ringer.....

Nu väntar vi bara på mitt nya efternamn ska bli godkänt av skatteverket. För nu känns allt så overkligt. Visst har på mig vigselringen, men efternamnet är av stor betydelse/samhörighet...